Ordlista

IP-adress

En IP-adress (engelska Internet Protocol address) är ett nummer som används som adress på internet. IP-adressen identifierar normalt en viss dator (eller annan apparat), samtidigt som adressens första del visar till vilket nätverk datorn är kopplad. Domännamn används inte direkt av internetprotokollet, utan namnen måste omvandlas till IP-adresser, som sedan används i den egentliga kommunikationen. Även benämningen IP-nummer förekommer ibland, men bör undvikas.IP-adressen för avsändare och mottagare ingår i varje datapaket och är den enda information nätverksenheter har vad gäller paketets destination. Domännamn anges inte i de enskilda paketen. Varje apparat som skall kunna anges som adressat på internet måste ha en egen IP-adress. Detta gäller till exempel vanliga person- och serverdatorer, routrar, infrastruktur-servrar (för till exempel NTP, DNS, DHCP), nätverksskrivare och självständiga IP-telefoner. Med särskilda arrangemang kan datorer dela adress, men de ses då utifrån som en dator. Apparater som inte skall synas eller annars kunna adresseras direkt behöver däremot ingen adress. Exempel på sådan apparatur är switchar, bryggor och brandväggar. De kan ändå ha egna adresser med tanke på fjärradministration eller andra funktioner integrerade i samma apparat. Ursprungligen var adresserna avsedda att vara unika på hela internet, men en del adressblock har sedermera avdelats för användning inom enskilda intranät. Vissa adresser eller adressblock är också avsedda för speciella ändamål, där de inte hänför sig till en enskild apparat, till exempel nätverksadressen och broadcast-adressen för ett enskilt mindre nät (subnät), multicast-adresserna för dem intresserade av en viss tjänst (en TV-kanal eller liknande) och anycast-adresserna med vilken man når en godtycklig server som tillhandahåller en viss tjänst. 🔗IP-adress

IPv4

IPv4 eller Internet Protocol version 4 är version fyra av internetprotokollet (IP). IPv4 var den första versionen som fick stor spridning och är idag den version som internet i huvudsak baseras på. En IP-adress i IPv4 består av 32 bitar och begränsar protokollet till 4 294 967 296 unika adresser, av vilka flera är reserverade för speciella ändamål som exempelvis multicast och lokala nät. IPv6 har utvecklats som en möjlig efterföljare till IPv4, huvudsakligen beroende på att det begränsade utrymmet av lediga IP-adresser i IPv4. Tekniker som Network Address Translation och Port Address Translation har minskat behovet av nya adresser och därmed införandet av ett nytt protokoll. Efterfrågade funktioner som finns i IPv6, som exempelvis IPSec, har portats till IPv4 vilket ytterligare minskat behovet av ett nytt protokoll.🔗IPv4

IPv6

Internet Protocol version 6 (IPv6) är version sex av internetprotokollet (IP). Enligt OSI-modellen arbetar IPv6 i nätverksskiktet. I mars 2021 använde knappt 8 % IPv6 i Sverige enligt Google.Protokollet är avsett att ta över efter IPv4 för att inte en brist på IP-adresser ska uppstå. Det fanns även ett IPv5 som dock inte var en efterföljare till IPv4 utan snarare ett experimentellt protokoll avsett för flödande protokoll, gjort för att stödja ljud- video- och röstkommunikation.🔗IPv6

WHOIS

WHOIS är en TCP-baserad tjänst som främst används för att ta reda på vem som är ägare till ett domännamn. WHOIS-databaserna förvaltas av de fem RIR som finns utspridda globalt. Varierande organisationer och servrar dedikeras åt att hantera olika toppdomäners WHOIS-data. Exempelvis hanteras information om den svenska toppdomänen .se av internetstiftelsen(The Internet Infrastructure Foundation) och WHOIS-information från .se-domäner hämtas via WHOIS-protokollet från internetstiftelsens WHOIS-server: whois.iis.se.🔗WHOIS

Hostname

In computer networking, a hostname (archaically nodename) is a label that is assigned to a device connected to a computer network and that is used to identify the device in various forms of electronic communication, such as the World Wide Web. Hostnames may be simple names consisting of a single word or phrase, or they may be structured. Each hostname usually has at least one numeric network address associated with it for routing packets for performance and other reasons. Internet hostnames may have appended the name of a Domain Name System (DNS) domain, separated from the host-specific label by a period ("dot"). In the latter form, a hostname is also called a domain name. If the domain name is completely specified, including a top-level domain of the Internet, then the hostname is said to be a fully qualified domain name (FQDN). Hostnames that include DNS domains are often stored in the Domain Name System together with the IP addresses of the host they represent for the purpose of mapping the hostname to an address, or the reverse process. Internet hostnames...🔗Hostname

Ping

Ping är ett datornätverksverktyg för IP-nätverk (till exempel Internet). Det används för att undersöka om en viss värddator är åtkomlig via nätverket. Det ger även information om vilken tid det tar för paket att ta sig fram till värden, vilket är ett mått på latensen i överföringen. Ordet pinga används också i överförd betydelse för att se om en annan dator eller person svarar på anrop. Programmet skickar, enligt protokollet ICMP, ett paket av typen ekoförfrågan (echo request) till den dator som skall undersökas, och väntar sedan på motsvarande svar av typen ekosvar (echo reply). Ping är inbyggt i de flesta operativsystem som Mac OS Classic, Linux och Windows.🔗Ping

Classless Inter-Domain Routing

Classless Inter-Domain Routing (CIDR) introducerades i början av 1993 och är den senaste förbättringen i sättet som IP-adresser tolkas. Den ersätter den tidigare syntaxen med adresser indelade i klasser. Sättet ger större flexibilitet när större block av IP-adresser skall delas upp i mindre nät. Detta leder till följande fördelar: Mer effektivt användande av den begränsade adressrymden i IPv4. Större användande av hierarkier i adresstilldelningar samt möjligheten till sammanslagning av prefix (prefix aggregation) vilket minskar belastningen på den globala internetroutingtabellen.🔗Classless Inter-Domain Routing

Private network

In IP networking, a private network is a computer network that uses private IP address space. Both the IPv4 and the IPv6 specifications define private IP address ranges. These addresses are commonly used for local area networks (LANs) in residential, office, and enterprise environments. Private network addresses are not allocated to any specific organization. Anyone may use these addresses without approval from regional or local Internet registries. Private IP address spaces were originally defined to assist in delaying IPv4 address exhaustion. IP packets originating from or addressed to a private IP address cannot be routed through the public Internet. Private IPv4 addresses The Internet Engineering Task Force (IETF) has directed the Internet Assigned Numbers Authority (IANA) to reserve the following IPv4 address ranges for private networks: In practice, it is common to subdivide these ranges into smaller subnets. Dedicated space for carrier-grade NAT deployment In April 2012, IANA allocated the block 100...🔗Private network

Subnät

Med subnät menas två olika saker men båda går ut på att dela upp ett datornätverk i mindre delar.🔗Subnät

Name server

A name server refers to the server component of the Domain Name System (DNS), one of the two principal namespaces of the Internet. The most important function of DNS servers is the translation (resolution) of human-memorable domain names (example.com) and hostnames into the corresponding numeric Internet Protocol (IP) addresses (93.184.216.34), the second principal name space of the Internet which is used to identify and locate computer systems and resources on the Internet. Although it is typically used in reference to DNS, the term name server may also be used for any computer application that implements a network service for providing responses to queries against a directory service which translates an often humanly meaningful, text-based identifier to a system-internal, often numeric identification or addressing component. This service is performed by the server in response to a service protocol request. Domain Name Server The Internet maintains two principal namespaces: the domain name hierarchy and the IP address system. The Domain Name System maintains the domain namespace and provides translation services...🔗Name server

Traceroute

Traceroute är ett program för diagnostik av datornätverk. Det används för att spåra vilken väg trafik i nätet routas, vilken väg det tar. I Windows heter motsvarande kommando tracert. I Unix-lika operativsystem används normalt UDP datagram med start på destinationsport 33434. I andra implementationer används istället ICMP eller TCP. Traceroute använder sig av IP-headerns parameter för Time To Live (TTL) för att stegvis mäta svarstid till respektive router. För att mäta skickas en serie med paket, det första paketet får TTL=1, den andra TTL=2 och ökas därefter efter hand tills destinationen nås. Samtliga implementationer förlitar sig på att routrar längs vägen returnerar ICMP typ 11, Time Exceeded, eller ICMP typ 3, Destination Unreachable. Varje router ska minska TTL med ett, när värdet blir lika med noll i ett paket ska det kastas samt en Time Exceeded skickas tillbaka till avsändaren. När traceroute når destinationsadressen förlitar den sig på att mottagaren inte lyssnar på den aktuella UDP-porten och en ICMP typ 3, Destination Unreachable, returneras. Traceroute använder sig av dessa ICMP-paket för att identifiera routerhoppen längs vägen.🔗Traceroute

Nmap

Nmap är en fri portskanner. Den används för att upptäcka tjänster eller servrar i ett datornätverk, och kan därför användas för att utvärdera den nätverkstekniska säkerheten i datorer. Typiskt används Nmap för att se på vilka TCP-portar som olika datorer svarar på. Nmap kan i vissa fall ta reda på vilken servermjukvara som körs på den porten, och göra en kvalificerad gissning på vilket operativsystem som körs på måldatorn. Nmap finns för flera olika operativsystem. Programmet självt är kommandoradsbaserat, men det finns flera olika grafiska användargränssnitt som kan underlätta användandet. Nmap används av Trinity i filmen Matrix när hon ska hacka ett elnät.🔗Nmap

Port (datorteknik)

En port, uttalat [pʊʈ] används i datorteknik i flera betydelser. Internet-protokollen TCP och UDP använder portar numrerade 0–65 535 som en adress som i praktiken visar vilken process på en viss dator datapaketen hänför sig till. I UDP- och TCP-protokollen används vissa portar för väl etablerade ändamål (eng. well known ports) och portnumret används ofta synonymt med den tjänst som förväntas nås på denna port. Så använder till exempel HTTP-protokollet port 80 (jämför WWW och URL) och SMTP-protokollet port 25 (epost-servrar). Sambandet mellan välkända portar och tjänster framgår i Unix ur filen /etc/services. Portarna med nummer under 1024 är i många operativsystem reserverade för administratören, medan högre portnummer kan användas fritt, varför webbservrar ibland hittas på adressen 8000 eller 8080 istället för 80. Enkla brandväggar använder ofta portinformationen för att begränsa tillgången till olika tjänster. Ingenting (annat än konvention och eventuella lokala begränsningar) hindrar en enskild administratör eller datoranvändare att låta serverprocesser erbjuda tjänster på andra portar än de etablerade. Samma högre portnummer används därför ofta av icke-relaterade tjänster, och filtrering enligt portnummer är ofta lätt att kringgå i enskilda fall.🔗Port (datorteknik)

Internetprotokoll

Internet Protocol, på svenska i allmänhet IP-protokollet (mer sällan internetprotokollet), är det kommunikationsprotokoll (det vill säga den standard eller regelsamling för datakommunikation) som används för all överföring av information i datornätverket internet. IP-protokollet används även i intranät (i bemärkelsen privat datornätverk som också använder internetteknologi). Protokollet föreskriver att varje värddator (varje dator ansluten till internet) ska ha en IP-adress, med vars hjälp routrar kan vidareförmedla information mellan olika fysiska nätverk så att informationen levereras till rätt mottagardator. IP-protokollet möjliggör att routrar kan koppla samman många fysiska nätverk (exempelvis flera olika Ethernet, trådlösa nätverk och punkt-till-punkt-förbindelser) till ett logiskt mellannätverk, internet. Protokollet föreskriver att datat som ska överföras ska vara uppdelat i datapaket kallade IP-paket eller IP-datagram. Varje sådant paket har ett pakethuvud, vilket kan liknas vid ett brevhuvud eller en etikett, och som bland annat innehåller avsändardatorns och mottagardatorns IP-adresser. Den vanligaste varianten är internet protocol version 4, som specificerades år 1981 i ett dokument kallat RFC791 (en Request for Comments). Långsamt har den börjat ersättas av IP version 6, som standardiserades i RFC 2460 år 1998.IP, och TCP, uppfanns ursprungligen av amerikanerna Vint Cerf och Bob Kahn 1974. Deras uppfinning, tillsammans med principen med distribuerade nätverk, som ARPANET, lade grunden till dagens moderna internet.🔗Internetprotokoll

IPsec

IPsec (IP Security), specificerat i RFC 4301, skapar en gräns mellan skyddade och oskyddade delar av datornätverk. Paket som passerar denna gräns behandlas på olika sätt. Paketen, beroende på hur IPsec är konfigurerat, kan passera ohindrade, kastas bort eller bli behandlade med olika tjänster. IPsec består av en mängd protokoll som erbjuder fyra huvudsakliga tjänster: Tillitsfullhet - Endast mottagaren kan förstå vilken data som skickats. Integritet - Garanterar att data kommer fram oförändrad. Autenticitet - Data signeras så att ursprunget kan verifieras. Återuppspelningsskydd - Ett datagram bearbetas endast en gång oavsett hur många gånger det mottages.En stor fördel med IPsec är att det arbetar på nätverksskiktet och fungerar med både IPv4 och IPv6, vilket innebär att alla befintliga program kan dra nytta av IPsec utan att behöva modifieras. Detta skiljer sig från traditionella program såsom SSH vilka arbetar på applikationsskiktet. IPsec specificerar också grundläggande brandväggsfunktionalitet men lämnar det fritt att implementera mer avancerade funktioner. De mer avancerade brandväggsfunktionerna kan sedan användas för att implementera de funktioner som IPsec specificerar.🔗IPsec

Internet Control Message Protocol

Internet Control Message Protocol (ICMP) är ett protokoll som typiskt används för felmeddelanden, routingkontroll och diagnostik. ICMP anses vara en vital del av IP trots att det tekniskt sett är byggt ovanpå IP likt TCP och UDP. ICMP används dock inte, med få undantag såsom Ping och Traceroute, direkt av mjukvara på applikationslagret.🔗Internet Control Message Protocol

Internet Control Message Protocol version 6
Transmission Control Protocol

TCP omdirigerar hit. För artikeln om måttenheten för hur effektivt mobiltelefoner använder signalstrålningen, se Telephone communication power.Transmission Control Protocol (TCP) är ett förbindelseorienterat dataöverföringsprotokoll som används för huvuddelen av all kommunikation över Internet. TCP tillhandahåller en relativt pålitlig dataström mellan två datorer och används för exempelvis HTTP, FTP och e-post (SMTP, IMAP och POP3). TCP är mindre lämpligt i situationer där dess felkorrigerande egenskaper kan orsaka oönskade fördröjningar, exempelvis i datorspel. Där används ofta istället transportprotokollet UDP. TCP och IP (Internetprotokoll) kopplas ofta samman som TCP/IP, eftersom de båda protokollen utvecklades för att arbeta tillsammans.TCP och IP uppfanns ursprungligen av amerikanerna Vint Cerf och Bob Kahn 1974. Deras uppfinning, tillsammans med principen med distribuerade nätverk, som ARPANET, lade grunden till dagens moderna internet.🔗Transmission Control Protocol

User Datagram Protocol

User Datagram Protocol (UDP) är ett förbindelselöst protokoll i transportskiktet för att skicka datagram över ett IP-nätverk. Med förbindelselöst (en. stateless eller connectionless) menas att ingen session upprättas mellan sändare och mottagare av protokollet i sig. Härvid kan inte sändare (på UDP-nivå) garantera att mottagaren får paketet. Mottagaren kan heller inte veta att den fått alla paket, eller att den fått paketen i rätt ordning. Jämför med TCP som är ett förbindelseorienterat (en. stateful eller connection oriented) protokoll. Således bidrar alltså UDP, till skillnad mot TCP, inte i större utsträckning med några funktioner mellan nätverksskiktet och applikationsskiktet förutom portnummer och lite enklare undersökning på mottagarsidan av eventuella fel (error checking) på segmentet, vilket sker genom undersökning av kontrollsumman. Om mottagaren (på UDP-nivå) upptäcker ett trasigt UDP-segment kastas vanligtvis segmentet bort eller skickas vidare till applikationsskiktet med en varning. Mottagaren begär alltså i detta fall inte en återsändning av segmentet vilket hade varit fallet i TCP. Återsändning kan begäras av det program i applikationsskiktet som utnyttjar UDP. Den som skapar ett protokoll som bygger på UDP måste skilt sköta om att hantera eventuella sessioner och försenade eller borttappade paket, i den mån sådan hantering behövs. UDP lämpar sig för tillämpningar med krav på låg latens och där ett förlorat paket eller omkastad ordning spelar mindre roll. Exempel på sådana tillämpningar är IP-telefoni, P2P-nätverk och datorspel. Protokollet kan också användas då sessionshanteringen i TCP inte räcker och hur som helst måste hanteras på en högre nivå.🔗User Datagram Protocol

Dynamic Host Configuration Protocol

Dynamic Host Configuration Protocol (DHCP) är ett nätverksprotokoll som ger möjlighet att ge nätverksinformation åt datorer på ett nätsegment och tilldela datorerna IP-adresser samt DNS-servrar dynamiskt. Därmed behöver informationen inte ställas in manuellt på enskilda datorer och gästande datorer kan automatiskt ges tillfälliga IP-adresser. Protokollet är avsett att ersätta BOOTP och är kompatibelt med detta, så att BOOTP-klienter kan använda DHCP utan att märka skillnaden. Protokollet är avsett att kunna förmedla all konfigurationsinformation en dator eller liknande apparat behöver. För apparater utan inbyggt operativsystem betyder det adressen till en filserver med operativsystem och nätverksdisk, vilket var BOOTP-protokollets viktigaste funktion. Därtill behöver alla datorer information om IP-adress och om det lokala nätverket, routrar, namnservrar, tidsservrar och liknande infrastrukturservrar. Därtill kan DHCP förmedla information om till exempel tillgängliga skrivare och www-servrar. Protokollet innehåller också en möjlighet för maskin- och mjukvarutillverkare samt administratören att definiera ytterligare informationsposter.🔗Dynamic Host Configuration Protocol

Domännamnssystemet

Domännamnssystemet eller DNS (från engelskan: Domain Name System) är ett system för att förenkla adressering av datorer på IP-nätverk som till exempel internet. Det kopplar ihop domännamn (av typen www.example.com) med IP-adresser (av typen 192.0.2.26), som används för den egentliga kommunikationen. Domännamnssystemet används också som en mer generell databas. DNS är en del av av internets infrastruktur och går att likna vid en telefonkatalog som kopplar ihop ett telefonnummer med en person eller ett företag. IP-adressen är nödvändig för att dirigera trafiken på internet.På ARPANET, ett slags förhistoriskt internet, sköttes kopplingen mellan datornamn och IP-adresser med textfiler (HOSTS.TXT, jfr hosts) som innehöll listor på alla datorer man behövde kunna kommunicera med. Då nätet växte blev detta ohållbart. DNS uppfanns år 1983 av den amerikanske datavetaren Paul Mockapetris. DNS är ett distribuerat system, där så kallade zoner av IP-nummer delegeras till ansvariga företag och organisationer. DNS är ett klient–server-system där klienten vanligen finns inbyggd i system som kommunicerar genom IP-nätverk. Serverdelen utgörs av så kallade DNS-servrar, som också omnämns domännamnsservrar eller ibland mera slarvigt domänservrar. På internet finns tretton specifika så kallade rotservrar som tillhandahåller dessa tjänster.🔗Domännamnssystemet

File Transfer Protocol

File Transfer Protocol eller FTP, ett av de tidigaste populära filöverföringsprotokollen för Internet. FTP är ett kommandobaserat protokoll för överföring av text och binära datafiler. Den första specifikationen skrevs redan 1971. FTP är på flera sätt ett osäkert protokoll, främst för att lösenord och data skickas i klartext vilket ger en potentiell risk att någon sniffar information från dataströmmen. För att göra filöverföringen säkrare kan man kryptera den med hjälp av SSL eller SSH till exempel genom att köra SFTP. Moderna programvaror använder ett grafiskt eller textbaserat gränssnitt som skal för kommandon.🔗File Transfer Protocol

Hypertext Transfer Protocol

Hypertext Transfer Protocol (HTTP) är det kommunikationsprotokoll som används för att överföra webbsidor på informationsnätverket WWW, World Wide Web på Internet. Det ursprungliga syftet med HTTP var att tillhandahålla en metod för att överföra HTML-sidor från webbservrar till webbklienter. Utvecklingen av HTTP koordinerades av World Wide Web Consortium (W3C) och arbetsgrupper i Internet Engineering Task Force och kulminerade i publicerandet av en serie RFC:er, av vilka RFC 2616 (tidigare RFC 2068) är av störst vikt, som definierar HTTP/1.1, den version av HTTP som idag är i bredast tillämpning. HTTP bygger på ett förfrågan/svar-förfarande mellan klient och server. En HTTP-klient, vanligen en webbläsare, som skall hämta en HTML-fil, en bild eller annan fil från en webbserver skickar en förfrågan bestående av en kort textsträng till en TCP-port på servern, vanligen nummer 80. Textsträngen innehåller information om vilken version av HTTP som används, och vilken fil (eller annan resurs eller information) som klienten vill att servern skall skicka. En HTTP-förfrågan kan till exempel se ut som följande: "GET /index.html HTTP/1.1" (vilket med hjälp av HTTP version 1.1 skulle begära en överföring av serverns indexdokument till webbläsaren). Med förfrågan skickas ofta även ett eller flera MIME-meddelanden som innehåller extra information om vad klienten vill ha, till exempel preferens för olika språk och filformat. I HTTP 1.1 (till skillnad från 1.0) är MIME-parametern "Host" (namnet på den anropade webbservern) obligatorisk och måste skickas med varje förfrågan för att servern skall svara. När förfrågan mottagits av servern svarar denna med att skicka tillbaka ett kort svar, tillsammans med en datamängd som innehåller det efterfrågade dokumentet om detta återfanns på servern. Tidiga versioner av HTTP kunde endast skicka en enda HTTP-förfrågan per TCP-koppling. Detta skapade problem vid webbsidor som innehöll många bilder, eftersom webbläsaren var tvungen att hämta varje bild för sig. I Netscape löstes problemet genom att alltid använda fyra TCP-kopplingar, och växelvis använda dem till att hämta bilder. Denna lösning ledde dock till prestandaproblem eftersom varje TCP-koppling var fristående från varandra och inte kunde reagera på stockning i nätet. I senare versioner av HTTP har man lagt till speciella funktioner för att kunna hämta flera filer samtidigt med samma TCP-koppling, vilket bidrar till att minska problemen.🔗Hypertext Transfer Protocol

Internet Message Access Protocol

Internet Message Access Protocol (IMAP) är ett protokoll som används för att läsa e-post från en emailserver. IMAP använder normalt port 143 eller port 993 för SSL-anslutning. Nuvarande version av IMAP är revision 4. IMAP4 skiljer sig från det tidigare populära POP3-protokollet på bland annat följande punkter: IMAP4 har stöd för mappar på servern. Mapparna kan antingen vara privata, gemensamma för grupper av användare, eller virtuella, till exempel peka på en FTP- eller Usenet-server.IMAP4 har stöd för flaggor på meddelanden, både standardflaggor som läst/oläst, stjärnmärkt och radera. Användarens klientprogram kan också definiera egna flaggor för exempelvis spam-meddelanden.IMAP4 har sökning inbyggt i protokollet.IMAP4 kan hämta delar av ett meddelande. Exempelvis kan klientprogrammet ladda ner en viss bilaga bara när användaren ska använda den.IMAP4 meddelar klienten när det kommit in ett nytt meddelande om klienten är online. Detta är ett slags push mail. Klienten kan då välja att hämta hem det nya meddelandet med hjälp av meddelandets unika ID, så kallat UID. POP3 har inte denna möjlighet eftersom protokollet bygger på sekvenslistor för meddelanden som inte får ändras under en session.IMAP4 har som standard stöd för krypterad påloggning.Det finns även en utökning av IMAP4, IMAP Idle, som garanterar att mailservern är uppkopplad i minst 29 minuter. Efter denna tid kan klienten starta om Idle. Med hjälp av denna teknik som är implementerad på flesta IMAP4-servrar kan klienten alltid vara uppdaterad (push mail). Det tillkommer fortlöpande utökningar till IMAP-protokollet. Utökningar är lätta att göra i IMAP med hjälp av IMAP-kommandot Capability. Det finns exempelvis en grupp inom IETF, Lemonade, som tar fram nya RFC:s med målet att IMAP4 ska bli effektivare att använda från mobiltelefoner.🔗Internet Message Access Protocol

Post Office Protocol

In computing, the Post Office Protocol (POP) is an application-layer Internet standard protocol used by e-mail clients to retrieve e-mail from a mail server. POP version 3 (POP3) is the version in common use. Purpose The Post Office Protocol provides access via an Internet Protocol (IP) network for a user client application to a mailbox (maildrop) maintained on a mail server. The protocol supports download and delete operations for messages. POP3 clients connect, retrieve all messages, store them on the client computer, and finally delete them from the server. This design of POP and its procedures was driven by the need of users having only temporary Internet connections, such as dial-up access, allowing these users to retrieve e-mail when connected, and subsequently to view and manipulate the retrieved messages when offline. POP3 clients also have an option to leave mail on the server after download. By contrast, the Internet Message Access Protocol (IMAP) was designed to normally leave all messages on the server to permit management with multiple client applications, and to support both connected (...🔗Post Office Protocol

Secure Shell
Telnet

Telnet är ett nätverksprotokoll för Internet främst avsett för textbaserad inloggning på olika datorer, men också för annan textbaserad kommunikation, till exempel mellan automatiserade processer. Protokollet definierar ett antal avancerade funktioner, men protokollet och telnet-programmen används också för enkel textbaserad kommunikation med serverprocesser som inte nödvändigtvis stöder dessa. Telnet använder vid textbaserad inloggning normalt TCP-port 23, som är reserverat för ändamålet. Denna funktion har till stor del övertagits av SSH, som skapar en krypterad förbindelse. Eftersom de flesta applikationsprotokoll på Internet använder textbaserade kommandon och svar kan telnet-programmen användas för att kommunicera med många servrar. Exempel på sådana protokoll är SMTP, POP3 och IMAP för e-post, HTTP för webbaccess och NNTP för Usenet-access.🔗Telnet

American Registry for Internet Numbers

The American Registry for Internet Numbers (ARIN) is the regional Internet registry for Canada, the United States, and many Caribbean and North Atlantic islands. ARIN manages the distribution of Internet number resources, including IPv4 and IPv6 address space and AS numbers. ARIN opened for business on December 22, 1997 after incorporating on April 18, 1997. ARIN is a nonprofit corporation with headquarters in Chantilly, Virginia, United States.ARIN is one of five regional Internet registries in the world. Like the other regional Internet registries, ARIN: Provides services related to the technical coordination and management of Internet number resources Facilitates policy development by its members and stakeholders Participates in the international Internet community Is a nonprofit, community-based organization Is governed by an executive board elected by its membership Services ARIN provides services related to the technical coordination and management of Internet number resources. The nature of these services is described in ARIN's mission statement: ...🔗American Registry for Internet Numbers

Réseaux IP Européens Network Coordination Centre
Asia-Pacific Network Information Centre
Latin America and Caribbean Network Information Centre
AFRINIC

AFRINIC (African Network Information Centre) is the regional Internet registry (RIR) for Africa. Its headquarters are in Ebene, Mauritius. Before AFRINIC was formed, IP addresses (IPv6 and IPv4) for Africa were distributed by the Asia-Pacific Network Information Centre (APNIC), the American Registry for Internet Numbers (ARIN), and the RIPE NCC. ICANN provisionally recognised AFRINIC on 11 October 2004. The registry became operational on 22 February 2005. ICANN gave it final recognition in April 2005. Organisational Structure Board of Directors The AFRINIC Board consists of a nine-member Board of Directors. Six of the directors are elected to represent the different sub-regions, while two directors are elected to serve on the Board-based solely on competency as opposed to regional representation. The last seat on the Board is filled by the Chief Executive Officer. Elections are held at each AFRNIC Annual General Meeting (AGMM), which is conducted around May/June every year. Voting takes place both on site at these meetings and prior to the meeting via...🔗AFRINIC

Språk